NÄR HERRLJUNGA POTATISLAGER HÖLL PÅ ATT KNÄCKA STOCKHOLMSCENTERN
----------------------------------------------------------------

DETTA ÄR EN GAMAL HISTORIA, SOM INTE PUBLICERATS TIDIGARE. Det hände så länge sedan som 1982. Stockholmscentern hade ett par år tidigare startat en lokal veckotidning med namnet Stockholmaren. Partistyrelsen hade efter en viss tvekan stött projektet. De ekonomiska kalkylerna var dock bristfälliga. Annonsinkomsterna underskattades och man hade ingen driven annonsförsäljare i redaktionsledningen. Som nyvald distriktsordförande fick jag ta över ansvaret att vara ordförande i tidningsbolaget.
Vi såg ganska snart att det skulle gå åt skogen, men försökte ändå hitta utvägar som kunde rädda tidningen. Det lyckades inte så vi föreslog att tidningen skulle läggas ned och bolaget avvecklas. Våra fiender inom partiet ville att den skulle begäras i konkurs. Baktanken var att en lång juridisk process skulle skada tidningsledningen.
Det hade varit obehagligt och personligen smärtsamt för både tidnings- och distriktsledning . Men det kunde också ha raserat våra röstsiffror i Stockholm.(Det var b asra ett halvår till valet)
Vi hade under en lång period drivit en radikal politik i linje med den rådande tidsandan och vi försökte tvätta av oss bondeförbundsstämpeln och framstå som ett progressivt stockholmsparti. Vi hade också sluppit att få höra uttryck som :"Bönder är bra, men skall hålla sig på landet."
Nu visade det sig att själva bolaget var inköpt av Lantbrukarnas Riksförbund, som på den tiden - före EU- intresserade sig för utvecklingen inom Centern. Man såg också till att ha LRF- anställda på ledande poster inom distriktet. ( Nu har Svenskt näringsliv och Timbro fått överta den rollen)
Vi var övertygade om att om det blev känt i Stockholmspressen att tidningen Stockholmaren ursprungligen hette Herrljunga potatislager, då hade vi blivit utskrattade i Stockholm och förlorat massor av väljare i höstens val.
På varenda torgmöte och varje debatt hade vi fått diskutera Herrljunga potatislagers relation till Stockholmscentern och hela vår mödosamt uppbyggda profil hade raserats.
Nu tog vi kostnaderna för en nedläggning - drygt en miljon i dagens penningvärde- och fick svälja en obehaglig kritik, men vi behöll våra 8 mandat i stadsfullmäktige och i landstinget. Vi kunde redan efter ett år betala av den miljon som vi med ett tjugotal medlemmars borgen tagit för att avveckla tidningen.